Jag trodde aldrig att jag skulle överleva den här veckan, jag trodde aldrig att jag skulle skratta igen. Jag har redan nu fått nya vänner som är bättre för mig. När lärare, mamma och skolkuratorn sa åt mig "Det ordnar sig" "Det blir bättre" så trodde jag aldrig på det, och det gör man inte. Men det är sant! Redan nu känns det mycket bättre. Den här veckan kan bli den bästa på länge, eller helgen iallafall. Imorgon ska jag och Agnes mysa och kolla på tv och äta mosad banan. (Hon är fyra månader) Fast det blir nog mest jag och Sarah som myser kanske, hon är den bästa av dom bästa att prata med så det ska bli kul. På söndag ska vi ha kalas för min finaste bror som har fyllt 25 år. Ett stort kalas med alla jag älskar. Juste! För någon vecka sedan, när jag mådde skit kom han hem till oss och åt lunch. Han irriterade mig som vanligt och busade. Han lyfte upp mig över ena axeln och kastade iväg mig i soffan. En tanke for genom hela min kropp kändes det som. "Hade han orkat det för ett halvår sedan?" Svar nej. Vilken förändring! Jag tänker på det nästan varje dag. Oftast blir jag glad över vad jag åstadkommit men ibland blir arg på mig själv för att det går sakta.


Nu ska jag ha lektion. Xx