Fortsättning på lite funderingar... Har ni nånsin fått tanken att ni inte vill leva mer? Jag har haft det, några gånger. Mest när jag är extra känslig vid mens t.ex. I vanliga fall när jag inte har det slår jag bort dumma kommentarer men när jag är känslor kommer det in på hjärtat. Jag har aldrig tänkt eller planerat mer seriöst att jag ska göra det men jag har ibland tänkt "varför ska jag leva?" "Ingen älskar mig.". Och det var därför ja la upp bilden i förra inlägget på rumpnissen. Hon är en stor anledning till att jag klarar att gå upp på morgonen och klara skolan. Jag vill vara fastern som hon älskar och vill vara hos alltid, och inte den misslyckade fastern som hon fasar inför att möjligtvis bli likadan. Därför kämpar jag igenom skolan och sommarjobben.

Trots att vänner sviker en har jag alltid haft min familj. Jag kan berätta allt för dom och jag hoppas att dom älskar mig lika mycket som jag gör. R har väl inte så stor koll på vem jag är än men jag hoppas hon är trygg i min närhet.