Det är så roligt när saker blir lyckade... Till middag idag blev det pizza med mozzarella, prosciutto, ananas och bladspenat. Såååå gott! Jag vet att jag kommer få äta pizza sen också, men det blir ändå lite skillnad. Den här dagen har varit den bästa på länge, kommit till insikt med många saker, vad vill jag egentligen? Den frågan får man ställa sig ibland. Förutom det så gick jag en fantastisk promenad, en fin stund med min svägerskas föräldrar över lunch, ett underbart mellanmål och tillslut en perfekt middag. Nu låter det här klassiskt eftersom att det är många som skriver såhär men det är få dagar som är såhär bra så jag njuter fullt ut. Förut, när min mamma var utbränd, stressad, jobbade heltid och så vidare, sov hon mycket. Hon sov oftast minst 2-3 timmar på lördagen och söndagen. Hon förstod inte själv att hon behövde jobba halvtid för att må bra. Och då mådde inte jag heller bra, för jag såg hur hon led. Jag fick laga mat själv, min pappa var ute i sitt garage mycket, och det var det var då jag grät. Varje dag. Efter att jag avslutat gråt-fasen blev jag irriterad. Jag klarade inte av när hon gäspade (har fortfarande svårt med det), när hon mitt på dagen gick runt i morgonrock, jag skämdes när min bror kom och åt, jag slutade ta hem kompisar t.ex. Vi bråkade konstant då, om allting. Och jag vet att det var mitt fel, jag ville göra saker hela tiden bara så att hon inte sov. Jag vet inte vad jag kunde ha gjort annorlunda, kanske förklarat hur jag kände. När hon sov där på övervåningen hörde hon mig ibland gråta här nere. Hon frågade vad det var och jag sa bara "inget". Ibland fick hon ur mig att jag inte ville att hon skulle sova. Det var hjärtskärande när hon sa "Jag mår inte bra". Ibland när jag skrek på henne gick hon ut. Speciellt när Sigge var här så gick hon ut med honom. Hon skrek till mig hur hon fick magsår av mitt stressande, att hon gråter så fort jag gått till skolan. 

Jag sitter här med gråten i halsen och undrar hur det här blev ett riktigt "erkännande"-inlägg. Men ni är dom enda jag kan berätta för, och du är den som får mig att inse. Du bloggen. Det är därför jag vill att min mamma ska må så bra som möjligt, dör hon försvinner jag. Förresten! Det var då träningen kom till mitt liv. Varje gång hon sov åkte jag och tränade. Så egentligen ett stort fett tack till min mor som sov 2 timmar varje helgdag så jag fick anledning att åka till gymmet.

 

Sååå.... Detta perfekta inlägg fick ett perfekt avslut... Eller? Nu ska jag ta ett bad, hälla upp en stor skål chips, ett stort glas vatten och bara njuta av denna mello-lördag. Kram på er!

P.s Eran mor gör bara sitt bästa. Snälla var snäll mot dina föräldrar. Jag vet att jag stressar min mamma i mycket, men det är min personlighet, och det får jag själv lida av också. Jag känner mig helt skrivsugen och jag skulle kunna skriva en hel bok, men den skulle nog bli ganska luddig eftersom att min hjärna snart eldar upp. Jag vill komma på något vettigt att skriva men allt som kommer upp är bara bajs. Ska jag publicera detta inlägg ens? Ja det ska jag! Hoppas ni lär er något. Jag ska gå och pussa min mamma.